Etapp 4, Borås- Jönköping
Det började tidigt i morse, 5.00 ringde klockan. Det tar tid att packa ihop och göra sig i ordning, äta frukost etc. 6.35 var jag i alla fall i väg. Jag började min resa mot Jönköping och cirka en mil från Borås kommer det en backe med 12% lutning och jag tänkte... Herregud den backen är lång och dessutom brant, men med den 25-30 kg packning jag hade började jag sakta uppför, på väldigt lätta växlar så klart. Och jag klarade det!! Gick sista 50 m, men jag klarade det! Det var bara att jag inte insåg att jag skulle stöta på värre backar på vägen. Det var uppför och det var nerför, jag hade trots allt 100 höjdmeter att avklara, sakta men säkert tog jag backe för backe, med tanken. Någon gång så måste allt detta slit löna sig, det måste ju gå nerför någon gång:). Det var precis vad det gjorde.... 50 km/h nerför med skog som susar förbi... Vilken känsla! Naturen är allt vacker!
Jag insåg att jag bodde i Skåne flera gånger om, Skåne är ytterst platt, medan det smålandska höglandet inte är det. Om inte huvudet är medvetet om detta så är i alla fall benen det.... Jag hoppades på att se en älg, i alla fall något djur, och det gjorde jag också; ett rådjur, en groda och en snok/orm.
Jag passerade också ett antal samhällen, små idylliska bullerbyn samhällen, mitt ute i skogen. Människor bor seriöst överallt, eller har bott. Jag passerade nämligen ett par runstenar mitt ute i skogen, jag cyklade förbi, men insåg att allting stod inte rätt till, det stod ju en massa stenar ordnade...Det visade sig vara runstenar..... idag insåg jag också varför jag gör detta ännu mer, det är väldigt fantastiskt att färdas på cykel, man blir ett med naturen...Går tillbaka till min grund och härstammning; Skogen.... små gläntor, kalhyggen med träd som har åldrats sedan urminnestider...Skogen.
Jag cyklade till och med på en grusväg, jag trodde den var ett skämt när den fanns med på Google maps(gps i telefonen)... Det var en grusväg med världens brantaste backe(brantare än den första).... Men sedan kom jag till Taberg. Taberg heter inte Taberg utan orsak, det ligger på en bergstopp... Så efter det gick det neråt ända till Jönköping.
Som sagt: Om det går uppför så går det någon gång neråt, man får tänka så.. Annars är det oerhört svårt att motivera sig. Följ mig "live" på twitter: http://twitter.com/jossolsson
Jag insåg att jag bodde i Skåne flera gånger om, Skåne är ytterst platt, medan det smålandska höglandet inte är det. Om inte huvudet är medvetet om detta så är i alla fall benen det.... Jag hoppades på att se en älg, i alla fall något djur, och det gjorde jag också; ett rådjur, en groda och en snok/orm.
Jag passerade också ett antal samhällen, små idylliska bullerbyn samhällen, mitt ute i skogen. Människor bor seriöst överallt, eller har bott. Jag passerade nämligen ett par runstenar mitt ute i skogen, jag cyklade förbi, men insåg att allting stod inte rätt till, det stod ju en massa stenar ordnade...Det visade sig vara runstenar..... idag insåg jag också varför jag gör detta ännu mer, det är väldigt fantastiskt att färdas på cykel, man blir ett med naturen...Går tillbaka till min grund och härstammning; Skogen.... små gläntor, kalhyggen med träd som har åldrats sedan urminnestider...Skogen.
Jag cyklade till och med på en grusväg, jag trodde den var ett skämt när den fanns med på Google maps(gps i telefonen)... Det var en grusväg med världens brantaste backe(brantare än den första).... Men sedan kom jag till Taberg. Taberg heter inte Taberg utan orsak, det ligger på en bergstopp... Så efter det gick det neråt ända till Jönköping.
Som sagt: Om det går uppför så går det någon gång neråt, man får tänka så.. Annars är det oerhört svårt att motivera sig. Följ mig "live" på twitter: http://twitter.com/jossolsson
Kommentarer
Postat av: Eva
Härligt Josefin! Din blogg sprakar av energi! Träffar du på några andra cyklister eller är det mest du och bilar på vägarna? Ser fram emot att läsa nästa etapp. Sköt om dig!
Kram,
Eva
Trackback
