expeditionsydsverigerunt

Jag har inte varit redo för att skriva förrän nu.. Det tar lång tid innan man smälter vad man egentligen har gjort. Tre veckor efter hemkomst är jag tillbaka i min gamla vardag med sista sluttampen på skolan. Jag är tusen upplevelser rikare, men har redan börjat att planera för nästa projekt; marathon vs lindingöloppet inom det närmaste året i alla fall. Har inte riktigt bestämt mig. Men jag cyklar inga långa sträckor nu utan det blir max någon mil per dag, utan jag springer istället. En helt ny utmaning! Jag är enormt tacksam över hur bra jag har det hemma, hur allt är serverat och taget för givet. Vi lever i en vardag full av bekvämligheter som vi inte egentligen uppskattar. Dessa bekvämligheterna är jag idag oerhört tacksam över. Jag har också insett att ingenting är omöjligt bara man vill tillräckligt mycket och arbetar tillräckligt hårt. Jag tror att många gånger så stannar vi vid tanken, lägger den åt sidan och låter den ligga där. Men jag har bestämt mig för att uppfylla mina tankar och drömmar, oavsett hur ont och tålamodskrävande det kommer att bli. Jag gick in i detta projekt med tanken att få enormt massa upplevelser och minnen för livet, men jag slutförde det med något som är värt så mycket mer; en annan inställning till livet, en inställning som jag kommer att ha med mig i resten av mitt liv. Det känns fantastiskt.

Nu har jag skrivit och lämnat in min projektrapport. Jag är trots allt inte klar med mina intryck och lärdomar än, men de kommer. Kanske kommer jag få en insikt om fem år. vem vet? Men just nu lever jag i nuet och skall snart ta studenten, sen bär det av till England för att uppleva ett annat land. Det är trots allt en utmaning det med, att träffa en helt ny kultur och nya människor.

Under resans gång så insåg jag det som jag har haft på känn så länge, att jag är redo att flytta hemifrån och starta ett eget liv. En sådan här resa skapar en större självständighet. Så nu beger jag mig ut i stora vida världen för att fylla mitt liv med så mycket upplevelser som möjligt.

Just nu har jag bara tanken ett par dagar framåt och framtidsplanerna är endast ett halvår framåt, men jag drömmer om att göra ytterligare ett projekt, kanske inte på cykel utan kajak. Ett äventyr där jag och vattnet får vara ett och möta svårigheter och möjligheter.

Tack alla för ert stöd, utan er hade det inte varit möjligt att genomföra expeditionen! Jag avslutar med "Always look on the bright side of life" och själva essensen av detta projekt: INGENTING ÄR OMÖJLIGT!!

Nu var man hemma. Herrregud, helt ofattbart. Nu har jag genomfört 120 mil på cykel. Jag kom hem vid 10 i fyra och nu har jag ätit och njutit. Åkte iväg till träningen också. I morgon tror jag att det blir en njutardag full med plugg, men ikväll skall jag bara sitta och njuta.

Denna resa har verkligen lärt mig mycket, just att jag har vuxit när det kommer att ta hand om sig själv. Komma på kreativa lösningar etc. Man har inget annat val, än att bara förlita sig på sig själv och sin egen uppfinningsrikedom.

Jag började vid Nymölla vid sju i morse, sakta men säkert trampade jag på. Eller det gick faktiskt väldigt fort, det var precis som om benen visste att de skulle hem och därmed fann extra energi. Det är något som jag har lärt mig; allt sitter i huvudet. I klippan blev jag bemött av min pappa och då gick det genast fortare hem. Vi hade medvind hela vägen, vädergudarna var verkligen med mig hela vägen. Totalt 2 h regn, men annars moln och sol, så jag har fått en fin hjälmbränna.

Nu skall jag ta avstånd från detta och låta det sjunka in, just nu känns det helt ofattbart. Skall skriva lite mer sedan om mitt totala intryck sen, men just nu är det helt blankt!

JAG KLARADE DET!!!!!!!!!

Jag är i Skåne!!! Herregud, i morgon inleder jag min sista dag! Att det har gått så sjukt fort...Häftigt! I morgon är det Nymölla- Helsingborg som gäller, 13 mil ungefär. Idag så cyklade jag 12 det blev mycket längre än vad jag hade räknat med. Det finns någon mental spärr vid 10 mil så här på slutet. Jag trodde att jag bara skulle cykla 7,5 mil, men det som sagt blev det mycket längre. Vid 10 mil så börjar benen och huvudet tröttna, mest huvudet. Speciellt om man inte ser en enda skylt att sträva efter utan bara väg och väg, återigen väg. Då vill man bara lägga sig ner och sova, hämta nya krafter. Men det är då det gäller att kliva över tröskeln och intala sig själv att det är bara huvudet som spökar, benen orkar minst lika mycket till. Bara ta ett tramptag i taget, och fokusera på att det går i alla fall framåt. För någon gång kommer man fram, oavsett om man tror det då eller ej. Det har jag insett så här i efterhand.

När jag tränade för detta, cyklade jag som mest i 4 h, men nu cyklar jag i 6 h. Det är en markant skillnad, för det mentala säger ifrån ungefär vid 4-5 h. I alla fall för mig. Då har jag ett riktmärke och tänker att dit skall jag i alla fall ta mig innan jag vilar nästa gång, tramptag efter tramptag, kilometer efter kilometer, mil efter mil, och till slut är jag framme. När man sedan ser skyltar som indikerar på att man är nära eller kommer till en vändpunkt så får man automatisk energi. Som när jag kom till Skåne skylten, eller att det stod Kristianstad på en cykelskylt!

tecken på att man har kommit till Skåne
- De flesta orter slutar på arp eller torp
-Det står skyltar till Kristianstad eller liknande, Skåne Län
- Människor pratar skånska
- Det börjar bli platt, vinden blåser lättare och det blir lättare att trampa
- Det är bra vägar, asfalterade
- Ser busstationer som har en gul "region Skåne" skylt
- Ser Öresundståg

Det var några av mina iakttagelser längs vägen! Det känns faktiskt konstigt att redan vara i Skåne. I morgon bär det av hemåt!

Jag trodde det var fint väder i morse när jag vaknade upp, men ack så fel jag hade. Vinden var sydväst och 8 m/s alltså motvind hela vägen, även när jag svängde mot Karlskrona. Har bränt mig i pannan, hur man nu lyckas med det när man har en hjälm som går över halva pannan. Men, men. Idag var verkligen en etapp som jag hatade, det är på slutet och mina ben är inte lika pigga som första dagen, så när jag äntligen hade trampat mig nära Karlskrona blev jag rättare sagt besviken och förbannad när en grusväg dök upp, dock varade den bara i cirka fem kilometer.

Jag såg min första huggorm!!! Den låg på vägen, häftigt!!
Kristianopel, namnet kommer från Kristian Tyrann som byggde staden. det var så sjukt fint!! Då påminns man trots motvinden om varför man gör detta. Härligt! Havsutsikt utan dess like..

Nu skall jag plugga innan jag somnar, man får en helt annan dygnsrytm. Upp klockan 5 och i säng kl 20.00. Jag kommer sova riktigt gott idag!! Det vet jag! Värsta sträckorna avklarade! Skulle lägga upp lite bilder, men internet är väldigt segt här... så det blev inga.

Ciao

Kolla den här länken till Youtube, en liten film från resan:) http://www.youtube.com/watch?v=HS9OqFuSY1g

Idag var en bra dag, om man jämför med igår... Verkligen en superdag. Det gick liksom på ganska bra tills jag kom till mönsterås, och jag insåg att jag hade tappat mitt bankkort. Fick mindre panik, dels för att jag inte hade något att betala med, hur skall jag klara mig dagarna ut, och dels för att pengarna på kontot kunde ha försvunnit. Men som tur var fanns det en bank där och jag kunde spärra kortet och sedan ta ut pengar så jag klarar mig på resten av resan. Men herregud vilken tur att det var i Mönsterås jag upptäckte att jag hade tappat bort kortet! Det var i alla fall något positivt med det hela. Rätt så typiskt mig dock.... Håll i korten, det är en sak som är säker.

Hela vägen till Kalmar sedan var fin och gick längs någon turistväg, så det rullade liksom på...Det gör det om det är asfalt, det var en liten del som var grus, men det gjorde absolut ingenting. Just nu känns det som jag bara fokuserar på att ta mig hem, jag satt och funderade längs vägen och insåg att det är bara tre dagar kvar,sedan är jag hemma. Helt galet att jag orkar med detta... Men kroppen vänjer sig väldigt fort.

Jag tror att det är Valborg ikväll, har ingen koll på dagarna så här när man cyklar, man tar en dag i taget annars skulle man aldrig orka. Den totala sträckan jag cyklade idag var 9 mil cirka. Det går ganska fort faktiskt, det låter mycket, men när man cyklar så flyger tankarna iväg och plötsligt har man cyklat en mil. Försöker komma iväg vid 7 snåret, på så vis slipper man all trafik och man kommer en bit innan lunch, och så har man hela eftermiddagen på sig när man kommit fram(beroende på hur långt man cyklar förstås).

Imorgon är det Karlskrona som gäller, då passerar jag Smålandsgränsen, helt galet. Idag såg jag även skylten mot Malmö och då insåg jag att nu börjar det gå hemåt.. Helt fantastisk. Har bestämt mig att jag skall cykla 13 mil sista dagen och tjäna in en dag. Det blir härligt! Nu blir det skolarbete... Gjorde inget igår då jag var helt slutkörd, men idag är jag pigg! Ha en trevlig Valborg alla, och njut av röd dag i morgon!

Allting gick fel idag, jag förvirrade bort mig när jag skulle ut ur Västervik, och när jag väl kommer på leden visar det sig att 80 % är grusväg. Och inte vilken grusväg som helst utan, en livsfarlig sådan. Hjulen sjönk ner i leran och så gick det upp och ner. Nät jag väl hade avverkat ca 1 mil så kom det en grusväg med 30 cm löst grus så jag var tvungen att köra i kanten, vilket gjorde det enormt farligt. Är så himla trött och förbannad idag, eller mest trött var förbannad innan. Det bästa är att man kan skrika ut sin ilska och eftersom man är mitt ute i skogen är det ingen som hör en. Sedan när jag väl kom på en asfaltsväg ropade jag av glädje, men då kom nästa problem; vattnet började ta slut och det fanns inget samhälle i närheten. Så då cyklade jag på utan att dricka, tills jag kom till Figeholm där jag köpte vatten. Men då var jag nästan framme. Denna leden är inte alls bra om man har tung packning, det är mycket grusvägar. Men dock så hade jag nog otur med det 30 cm tjocka gruslagret, det verkade som om det precis hade blivit tillagt och att de skulle platta till det någon under dagarna.

Sedan när jag kom fram visade det sig att jag hade bokat fel dag. Men det löste sig till slut. Sådana här dagar vill man bara glömma och gå vidare ifrån.

Nu skall jag gå och köpa lite mat. Jag avslutar med mina två motton: "Always look on the bright side of life" och "Life is full of ups and downs" ! Ciao

Idag har varit en lång dag. 6.30 var jag iväg från Eksjö, jag hade 12 mil att avverka ungefär, totalt blev det 11,6 mil och 6 h cykling. Det gick ganska fort 19,6 km/h i genomsnitt. Jag cyklade nämligen på riksväg 40 med en massa bilar. Det var lite obehagligt då de susade förbi 90 km/h, men nu är jag äntligen framme. Jag är trött idag, men i morgon vänder det hemåt:) Jag har sovit lite på eftermiddagen, eftersom jag var uppe vid 5.00 så har det tagit på krafterna.

Det var lagom kul att cykla på E22, jag vet inte ens om jag fick cykla där. Så om ni har hört om någon galning som cyklade på E22 var det troligtvis jag, Det var en fil och bilarna åkte i 100 km/h, då kan jag säga att jag bara tittade rakt fram och var någonstans jag cyklade. Själva väggrenen var inte större än en meter, jag rekommenderar ingen att cykla där!!

Imorgon börjar jag min resa på ostkustleden och resan hemåt. Det skall faktiskt bli kul att cykla den leden, den känns ändå som att den kan bjuda på fin utsikt och miljö.

Tips för långcykling: - Ha neoprenskydd för skorna det blir jättekallt annars även om det är sol eftersom vinddraget går rakt igenom skorna
- Riktiga cykelskor, annars förstör man benen, tryck och dra så aktiverar man allt. Det är också viktigt att pröva skorna, annars kan ni hamna som jag, där jag vurpade när jag satt fast(det är bra att har gjort det minst en gång, så att man vet hur det känns). Dock är detta ingen garanti för även om jag är van med skorna så vurpar jag även nu, på grund av packningen då jag inte orkar hålla emot. Så jag har ett antal blåmärken lite överallt.
- om du inte tvunget ska ut själv(som jag) så är tipset att åka flera, då kan man växeldra och det blir lite lättare. Helt enkelt dela på arbetsbördan
- Skaffa dig ordentliga kartor
- Cykla helst på asfalt och cykla inte på cykelbanor där det är massor av grus(efter vintern) då är risken att däcken går, dessutom är det enormt mycket lättare att cykla på asfalt utan grus, speciellt efter några dagar, då risken är att det ömmar i baken.
- Fördel att ha pumpade däck, enormt pumpade däck. Nästan så ni tror att de spricka. Du tjänar minst ett par kilometer/h på det
- Cykeldatorn, cykel är ju en sport, då är det kul att lite koll på hur långt man cyklar
- Packa lätt, detta innebär att du cyklar i samma kläder, ja strumpor etc. också. Kanske ett par ytterligare strumpor och underkläder(beroende på hur lång tid du är ute), ta istället med dig y3 och tvätta dina kläder.
- Se till att ha vatten och mat alltid redo i väskan, som idag så kom det inte ett samhälle på 5 mil och då är det viktigt att ha reserver i väskan

Det var lite tips...hasta luego

Idag var en kort dag. Jag kom fram i Eksjö vid 12 och var i rummet vid 14. Det tar alltid lång tid att checka in och fixa sig, duscha, hänga upp alla kläder etc.I morgon blir det tidig uppgång, det är nämligen en lång etapp, till skillnad från idag som bara var 6 mil. Det känns skönt att ha en mellandag innan jag skall cykla 10 mil per dag. Idag är det tema vårtecken:

Upptäckta vårtecken de orangea pinnarna längs vägkanten som markerar för plogning försvinner Vitsippor Snön har försvunnit(eller nästan, såg nämligen lite igår)

Kom inte på några mer, men ni kan kanske komma på några?
Eksjö är en militärstad, det märks när en pensionär kommer i en motordriven rullstol i uniform:) och när man kommer cyklades in så ser man skyltar; "Livsfarligt, militärt övningsområde" Då blir man lite rädd att bli beskjuten av misstag längs vägen, men allt gick ju bra...

Blir ett kort inlägg idag har lite skolarbete att arbeta på...ciao

Dagens etapp var lite kortare än föregående... "bara" 7,5 mil. Men det känns bra med en mellandag så här. Nu äter jag middag, det känns skönt att få lite mat i magen.. men klockan är trots allt bara 17. Så här på vägen har jag funderat över vissa självklarheter som inte är så självklara när man cyklar. En sådan enkel sak som att förse sig med vatten, det är svårt ibland när man kör 1 mil utan att se ett enda samhälle någonstans. Och då kommer vi till min andra punkt; Sverige är fruktansvärt glesbefolkat, jag vet inte om man skall tolka det som bra eller dåligt. Mitt ute i ingenstans kan det komma ett samhälle, flera mil från närmsta stad. I detta bor det alla sorters människor; pensionärer, ungdomar och arbetare. Detta får mig att fundera speciellt som ungdom; det måste vara väldigt tråkigt när samhällets samlingspunkt är macken. Men men. en annan primär sak som jag vet att Annelie inte kommer att gilla, är att det är väldigt svårt att snyta sig i papper. För det första så har man oftast inte näsdukar i bagaget och för det andra,vem behöver det när man kan snyta sig i .... att duscha eller kunna tvätta är inte heller så självklart, nu när jag kom till vandrarhemmet, hade de ingen handduk så jag fick vänta. OCh då kan jag säga att jag inte är speciellt fräsch, men som sagt det är bara svett... Så nu hängde jag upp mina kläder eftersom jag inte hinner att tvätta mina saker... Sedan kommer en hälsning till er tjejer och ni vet vilka ni är; jag kan inte filma med min kamera, så teknisk är den, men jag skickar en bild på hur det ser ut i mitt rum... ovh lite bilder från vägen... Ciao

Idag hade jag lite mer tid och tänka medan jag cyklade. Denna biten var kortare, men tog också längre tid. Börjar med lite fakta: Total distans 12,4 mil. Total åktid 7 h och 10 min, genomsnittshastighet 17,4. Men nog om det... När jag kom till Varberg insåg jag att många människor går aldrig fram och frågar, någonstans måste man gå fram själv och då så börjar de fråga om hur långt jag cyklat etc. Knappt ens då. Vi i Sverige har attityden att inte bry oss om andras affärer, många gånger stjälper detta oss istället för hjälper. Om vi bara kunde vara lite mer nyfikna så ökar vi chansen för ett intressant liv. Att träffa nya människor med olika öden, tror jag att vi växer i. Jag tror att man måste vara lite nyfiken för att komma någonstans i livet. Det verkar som om vi måste ha något gemensamt innan vi vågar ta steget, men det är ju helt fel. jag skall i i alla fall satsa på nyfikenhet. Det kan ju faktiskt förändra ens liv....

Jag tänkte dessutom säga ett antal saker om varför jag gör detta. Det slog mig idag, bortsett från det självklara att du får se naturen på ett helt annat sätt. Dock är det inte det största skälet till att jag gör detta, det handlar istället om min utveckling, både kroppsligt och mentalt. Jag tvingas att ta hand om mig själv och inte förlita mig på andra. Den utmaningen har fortfarande inte kommit utan den kommer i morgon, då jag skall bo själv på ett vandrarhem, laga min egen mat etc. Då måste jag bekämpa tröttheten och ta tag i sådana saker. Det handlar om en mental inställning.

Det handlar också om något så simpelt som att förse mig själv med vatten. Stanna på nästan varenda mack och fylla på. Annars orkar jag inte någotting. Allt detta kan sammanfattas i en mening. Det handlar om att utveckla sitt ansvarstagande

Sedan kroppsligt utvecklas jag, smärtan som kommer de sista milen är outhärdlig i vissa stunder, då gäller det att koppla bort smärtan och fortsätta. För jag måste fortsätta, skall jag bara stanna mitt på vägen och ge upp. Det går ju inte, utan då fortsätter jag. Jag känner för varje etapp som jag gör att kroppen klarar av att stå emot tröttheten och smärtan. Man lär känna sin kropp på ett helt annat plan.

Jag tänkte sammanfatta mitt blogginlägg med Gunde Svans gamla klyscha att "INGENTING ÄR OMÖJLIGT"