Total intryck så här tre veckor efter

Jag har inte varit redo för att skriva förrän nu.. Det tar lång tid innan man smälter vad man egentligen har gjort. Tre veckor efter hemkomst är jag tillbaka i min gamla vardag med sista sluttampen på skolan. Jag är tusen upplevelser rikare, men har redan börjat att planera för nästa projekt; marathon vs lindingöloppet inom det närmaste året i alla fall. Har inte riktigt bestämt mig. Men jag cyklar inga långa sträckor nu utan det blir max någon mil per dag, utan jag springer istället. En helt ny utmaning! Jag är enormt tacksam över hur bra jag har det hemma, hur allt är serverat och taget för givet. Vi lever i en vardag full av bekvämligheter som vi inte egentligen uppskattar. Dessa bekvämligheterna är jag idag oerhört tacksam över. Jag har också insett att ingenting är omöjligt bara man vill tillräckligt mycket och arbetar tillräckligt hårt. Jag tror att många gånger så stannar vi vid tanken, lägger den åt sidan och låter den ligga där. Men jag har bestämt mig för att uppfylla mina tankar och drömmar, oavsett hur ont och tålamodskrävande det kommer att bli. Jag gick in i detta projekt med tanken att få enormt massa upplevelser och minnen för livet, men jag slutförde det med något som är värt så mycket mer; en annan inställning till livet, en inställning som jag kommer att ha med mig i resten av mitt liv. Det känns fantastiskt.

Nu har jag skrivit och lämnat in min projektrapport. Jag är trots allt inte klar med mina intryck och lärdomar än, men de kommer. Kanske kommer jag få en insikt om fem år. vem vet? Men just nu lever jag i nuet och skall snart ta studenten, sen bär det av till England för att uppleva ett annat land. Det är trots allt en utmaning det med, att träffa en helt ny kultur och nya människor.

Under resans gång så insåg jag det som jag har haft på känn så länge, att jag är redo att flytta hemifrån och starta ett eget liv. En sådan här resa skapar en större självständighet. Så nu beger jag mig ut i stora vida världen för att fylla mitt liv med så mycket upplevelser som möjligt.

Just nu har jag bara tanken ett par dagar framåt och framtidsplanerna är endast ett halvår framåt, men jag drömmer om att göra ytterligare ett projekt, kanske inte på cykel utan kajak. Ett äventyr där jag och vattnet får vara ett och möta svårigheter och möjligheter.

Tack alla för ert stöd, utan er hade det inte varit möjligt att genomföra expeditionen! Jag avslutar med "Always look on the bright side of life" och själva essensen av detta projekt: INGENTING ÄR OMÖJLIGT!!

Kommentarer
Postat av: Linus Lindkvist

Hej Josefine!



Jag har läst din blogg, tittat på din Twitter och även sett din film på youtube. Vilken stenhård vilja och vilken styrka! Jag är djupt imponerad, men jag kan inte säga att jag är speciellt förvånad.



Jag tror jag talar för oss alla på Helsingborgs Ju-Jitsuklubb när jag säger hur stolt jag är att ha tränat med dig! Hoppas du kommer tillbaka en vacker dag, om inte annat så för att hälsa på...



Förresten, lite kommentarer på bloggen:

Jag skrattade högt när du var i Eksjö och stötte på löjtnanten i rullstolen. Ja, han är löjtnant - jag har flera gånger släppt in honom genom grinden när jag var vaktsoldat där! Gnälligare gubbe får man leta efter ;)



När du stannade i skogen och skrek ut din frustration över de kassa vägarna - jag kunde verkligen se det framför mig! Man ska uttrycka sina känslor, det är helt rätt ;)



Ha det jättejättejättebäst, hoppas verkligen du finner tid att hälsa på oss en gång, eller varför inte komma i sommar och slåss några gånger?



Kramar från Linus och hela HJJK!

2010-05-28 @ 09:22:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0