expeditionsydsverigerunt

Börjar med lite fakta; Genomsnittlig hastighet 16,7 km/h(bra med tanke på motvinden) Total sträcka: 140,4 km
Dagen började kl 04.52, klockan ringde och jag tog min medicin, åt frukost och packa det sista men jag startade inte förrän 7.22, 50 min försenad. Detta berodde på att jag först inte hittade plånboken och sedan när jag hade cyklat 1 km så insåg jag att cykeldatorn inte satt på och jag var tvungen att vända tillbaka hem. Sedan började jag cykla. Fram till Ängelholm var det hur tråkigt som helst, dels för att jag insåg att jag skulle ha stark sidovind som gjorde att jag inte kunde hålla en bra hastighet och dels för att jag hade underskattat sträckan, det är trots allt tre mil till Ängelholm. Jag fortsatte fortfarande med stark sido och motvind, det var precis som om vädergudarna inte ville att jag skulle åka. Efter Ängelholm så såg jag äntligen Hallandsåsen, torna upp sig och då insåg jag varför jag gör detta. Naturen är så fantastisk, i sin enkelhet!
Efter hallandsåsen som tog tid, det lutar nämligen successivt uppåt, så man fattar egentligen aldrig när man skall ta i. Jag insåg att hela vägen upp till rastplatsen är cirka 6 km. Så 6 km i smått lutande uppförsbacke.
Efter hallandsåsen cyklade jag nog 30-45 min bara i motvind. Då var jag enormt sugen på att antingen rycka tag i en bil och åka snålskjuts eller hoppa på tåget. Men då får man gå tillbaka till varför man gör en sådan sak; att utmana mig själv. Alternativet finns alltid svävande men det går aldrig till den grad att det blir realistiskt.
Mellbystrand och början på ginstleden var faktiskt ganska bekväm. Jag hade visserligen sidovind men husen blockerade den och därmed kunde hålla en relativ bra fart, och jag kunde njuta.
Dock blev jag enormt rädd när, precis efter Mellbystrand, en hund (dobermann) kommer utrusande och börjar skälla och springa efter mig. Jag trodde att han skulle bita mig i benen. Jag ropade på ägarna, men ingen reagerade. Detta var ungefär mitt ute i skogen. Men jag stod där och hunden skällde... Han fokuserade på något annat och jag började cykla iväg, men då kommer han springande efter mig igen. Jag stannade, jag ville inte ju att han skulle hugga mig i benet. sedan på något konstigt sätt så gick han sedan tillbaka. Snacka om att jag blev rädd!
I Halmstad började helvetet, jag hade ren och skär motvind när jag hade kommit ut till Halmstad flygplats så tog jag en paus och mentalt förberedde mig på denna motvinden. Jag satte på musik och åt lite, sedan bar det iväg. Det gick enormt sakta men jag tänkte i etapper. och då är det enormt mycket lättare att göra en sådan här sak. I 1 h hade jag motvind och det gick inte fortare än 10 km/h, men så successivt så fick jag sidovind och det blev lättare. När jag kom till Steninge visste jag att det var bara 1 h kvar, då blev allting mycket lättare. I Ugglarp så fick jag äntligen medvind, allting gick mycket lättare. Sedan var jag framme i Heberg, dock var jag hur trött som helst. Men jag kom fram! Vilken första dag!!!
Trött som sjutton, men glad och stolt över att jag klarade 14 mil i motvind. Imorgon är det Heberg- Göteborg som gäller... när jag kommer upp dit hoppas jag få ett skönt bad. Jag skall försöka hålla mig uppe ikväll till 20.00.. Har lite skolarbete som måste göras., dessutom måste jag äta ett mål mat en gång till.... //Joss