expeditionsydsverigerunt

Jag är i Skåne!!! Herregud, i morgon inleder jag min sista dag! Att det har gått så sjukt fort...Häftigt! I morgon är det Nymölla- Helsingborg som gäller, 13 mil ungefär. Idag så cyklade jag 12 det blev mycket längre än vad jag hade räknat med. Det finns någon mental spärr vid 10 mil så här på slutet. Jag trodde att jag bara skulle cykla 7,5 mil, men det som sagt blev det mycket längre. Vid 10 mil så börjar benen och huvudet tröttna, mest huvudet. Speciellt om man inte ser en enda skylt att sträva efter utan bara väg och väg, återigen väg. Då vill man bara lägga sig ner och sova, hämta nya krafter. Men det är då det gäller att kliva över tröskeln och intala sig själv att det är bara huvudet som spökar, benen orkar minst lika mycket till. Bara ta ett tramptag i taget, och fokusera på att det går i alla fall framåt. För någon gång kommer man fram, oavsett om man tror det då eller ej. Det har jag insett så här i efterhand.

När jag tränade för detta, cyklade jag som mest i 4 h, men nu cyklar jag i 6 h. Det är en markant skillnad, för det mentala säger ifrån ungefär vid 4-5 h. I alla fall för mig. Då har jag ett riktmärke och tänker att dit skall jag i alla fall ta mig innan jag vilar nästa gång, tramptag efter tramptag, kilometer efter kilometer, mil efter mil, och till slut är jag framme. När man sedan ser skyltar som indikerar på att man är nära eller kommer till en vändpunkt så får man automatisk energi. Som när jag kom till Skåne skylten, eller att det stod Kristianstad på en cykelskylt!

tecken på att man har kommit till Skåne
- De flesta orter slutar på arp eller torp
-Det står skyltar till Kristianstad eller liknande, Skåne Län
- Människor pratar skånska
- Det börjar bli platt, vinden blåser lättare och det blir lättare att trampa
- Det är bra vägar, asfalterade
- Ser busstationer som har en gul "region Skåne" skylt
- Ser Öresundståg

Det var några av mina iakttagelser längs vägen! Det känns faktiskt konstigt att redan vara i Skåne. I morgon bär det av hemåt!